Dagens arbete är över

Har precis kommit till min övernattningslägenhet, öh, menar stugan. Jobbat i 9 timmar utan lunch. Fy, vad jag misshandlar min stackars kropp. Nu har jag i alla fall ätit gröt och två mackor. Det var välbehövligt.

Idag har jag ringt till Belgien tre gånger och till Frankrike två gånger. Jag har skickat runt 40 e-mail. Stackars min hjälpreda i Belgien. Hon är nog less på mig vid det här laget och utbildningen har inte ens börjat. Det är så mitt lv ser ut just nu. Jag är arrangör av en internationell utbildning med 23 deltagare från flera världsdelar. På söndag ska jag ner till Liege i Belgien och bli långboende på Holiday Inn. Älska att bo med en heltäckningsmatta som jag garanterat kommer att få nysningar av. Än så länge har jag bara rysningar.

Det är mycket som ska fixas. Allt från att inblandade lärare ska få sin information. Deltagarna ska ha sitt och veta hur de ska ta sig från flygplatser. Alla ska ha pärmar, namnbrickor mm. Jag har fixat utvärderingsblanketter och ska försöka börja tänka på min egen packning så småningom. Jag vet att jag kommer att vara för snål för att kosta på tvättservice på hotellet, så det gäller att tänka smart...

XOXO!
/Mona

Gårkvällens drama

Igår kväll kl 23.30 ringde det på Esters telefon. Ester, Josef och jag var i stugan och hade kommit dit lite tidigare på kvällen. Vi hade varit i Uppsala/Knivsta på min farmors begravning och skulle sova över i stugan. Dagen efter skulle vi till Strängnäs och hämta stora bilen. Den hade varit inne på Bilia på värdering. Den ska lämnas i inbyte, då vi ska få en ny.

 -Det är från Polisen.  Ester skickade genast över luren till mig.

- Ja, hej. Det är Mona, säger jag och hela livet spelas upp i mitt inre. Barnen? Bengt? Vad har hänt?
- Äger ni en moped?
- Öh, ja. Vi har två, en röd och en gul.
- Kan du registreringsnumret på den röda?

Naturligtvis kan jag det och uppger numret. (Nej, där ljög jag. Josef fick hjälpa mig att minnas.) Jag var så lättad över att ärendet tydligen gällde något så ytligt som en moppe och inte mina älskade. Rösten darrade och förresten hela jag, då samtalet fortsatte.

- Vi har fått in en anmälan om att den är stulen och är upphittat vid gångtunneln i Oppeby, fortsätter Poliskvinnan.

- Ok, sa mitt effektiva jag, som gick in på autopilotläge, Kan jag få göra en polisanmälan. Jag vet att försäkringsbolaget kommer att kräva detta om det är skadad.

- Javisst,
sa den trevliga Poliskvinnan. Jag skickar ut en partrull och undersöker detta och kopplar dig till polisstationen i Nyköping, så kan du göra din anmälan.

Jag blev kopplad vidare och gjorde en anmälan, utan att veta vad som egentligen hade hänt.

Ungefär fem minuter senare ringer Esters mobil igen. Poliskvinnan är åter i luren:

- Hej, mopeden är omhändertagen och finns hos era närmaste grannar. Ni kan i lugn och ro sova kvar i stugan och hämta den imorgon.

YES! skrek jag inombords. Det finns sjyssta människor.
Tydligen var det så att vår granne Micke hade sett att en röd moppe stod där den inte borde. Han tyckte att det var bättre att ta hand om den och ringa Polisen. Han visste inte vid det tillfället att det var våran. Han bara tänkte att den inte skulle ligga där den låg med risk att den blev ännu mer skadad. 

När vi kom hem idag kunde vi gå över till grannen och ta hem en misshandlad moppe. Det var bara att ringa tillbaka till polisen och komplettera anmälan med info om de skador den hade. Försäkringsbolaget har också fått in en anmälan. 

Vi tackade Micke med ett presentkort på Max. Dagens hjälte!

Skador:
Snett styre (skittjuvarna har försökt vrida upp rattlåset, utan att lyckas.)
Massor av lackskador på höger sida.
Plastskador.
En del bensin har runnit ut.
Den går inte att köra i detta skick. Det positiva är dock att motorn startar.

Ok, nu får vi ringa verkstan på måndag och ta tag i den bit som skittjuvarna skulle tvingas göra. STRAFFAS! skriker det inom mig. (Lugn och fin, lugn och fin.)

När vi står och undersöker skadorna på gården efter att Josef släpade den in på vår gård, så sticker grannen på andra sidan gatan ut huvudet och säger att hon hade hört några hålla på med en moppe utanför igår kväll. Hon hade inte gjort något, för hon trodde att det kanske var våra barn. Hon såg att de sparkade på moppen och släpade iväg med den. Hm, våra barn brukar i alla fall inte göra så med sina moppar. Det kanske är vanligt beteende för andra här i Oppeby.

XOXO!
/Mona

Hej igen!

Jag har varit borta från bloggen i några veckor. Mycket har hänt:

1. Min framor som blev 100 år gammal har avlidit och begravdes igår.
2. De två stora barnen har flyttat tillbaka "hem" till Luleå. Deras terminer har börjat.
3. De två små barnen har börjat skolan de med.
4. Jobbet har kört igång igen och det är fullt upp.
5. Bengt är borta på sin årliga fjälltur med Steffe. Folk frågar var han är och jag har ingen aning.
6. Vågen har stått stilla, dock på en alltför hög nivå.
7. Jag har varit på min Gestalt-utbildning omgång nr 2 av 5. Superinspirerande!

XOXO!
/Mona

RSS 2.0